I love reading Selina öberg's blog.
Selina is one of the new exchange students that we took on--she from Stockholme, Sweden, which is something a bit different for us all.
Her blog is called 'A Year Down Under' and written all in Swedish so I spend some time google-translating it.
Here is a passage from her blog...
Vänta, va? Ännu en vecka har gått. Jag vet inte vad det är som gör tiden gå skrämmande snabbt här, men skrämmande snabbt är precis hur dagarna bara rusar förbi. Jag försöker göra något varje minut för att inte plötsligt inse att jag har en dag kvar och inte har gjort någonting. Tid är knas.
I tisdags hade jag min första exam. Det var på dansen och uppgiften var att analysera en koreografi kallad It was time av Sue Healey. Två lektionstillfällen innan fick vi se en video med just denna kreation och anteckna så mycket vi kunde om de olika sektionerna. Dagen D fick vi några key words och uppgiften att beskriva och tolka hur koreografin lyckades förmedla dessa. 1095 ord stressade jag ihop till en enda röra av hur It was time tog upp ämnen som "the Western society's forward, notion of time" och "how we deal with mementos of the past". Om tid är knas är It was time dubbelknas. Jag hoppas att jag blir godkänd. Och dansutmaningarna fortsätter att kastas över mig. Vi har redan fått vår nästa task, vilket är att göra en koreografi av vår tolkning av hur livet på jorden kommer vara år 2050.
Som alla vet är jag egentligen på hemligt uppdrag att sprida svensk kultur i världen, utbytesår är endast min täckmantel för att komma in i de innersta kretsarna av vanligt australiensiskt folk. En stor del av kulturen är språket och att räkna från ett till tio är vad folk i min matteklass har fått lära sig denna vecka. Ingen, absolut ingen kunde uttala fyra, sju eller åtta rätt. Vi har ett knasigt språk i Sverige. Eller så är det alla andra i världen som är totalt inkapabla av att snacka det.Annars då?
I tisdags hade jag min första exam. Det var på dansen och uppgiften var att analysera en koreografi kallad It was time av Sue Healey. Två lektionstillfällen innan fick vi se en video med just denna kreation och anteckna så mycket vi kunde om de olika sektionerna. Dagen D fick vi några key words och uppgiften att beskriva och tolka hur koreografin lyckades förmedla dessa. 1095 ord stressade jag ihop till en enda röra av hur It was time tog upp ämnen som "the Western society's forward, notion of time" och "how we deal with mementos of the past". Om tid är knas är It was time dubbelknas. Jag hoppas att jag blir godkänd. Och dansutmaningarna fortsätter att kastas över mig. Vi har redan fått vår nästa task, vilket är att göra en koreografi av vår tolkning av hur livet på jorden kommer vara år 2050.
Som alla vet är jag egentligen på hemligt uppdrag att sprida svensk kultur i världen, utbytesår är endast min täckmantel för att komma in i de innersta kretsarna av vanligt australiensiskt folk. En stor del av kulturen är språket och att räkna från ett till tio är vad folk i min matteklass har fått lära sig denna vecka. Ingen, absolut ingen kunde uttala fyra, sju eller åtta rätt. Vi har ett knasigt språk i Sverige. Eller så är det alla andra i världen som är totalt inkapabla av att snacka det.Annars då?
I put a few photos of her up, she's such a lovely person, as is the German exchange students, Lea, Sarah and Philipp and Andrea from Italy.
No comments:
Post a Comment